söndag 22 september 2013

Ska jag ha eller har jag haft semester?!

Ungefär så här såg jag också ut i morse när jag efter att ha jobbat över en stund kunde ta mej till bilen och åka hem. En barnmorska kort i natt igen, och det går inte på en sån här stor förlossningsavdelning! Hade jag inte haft min (stackars) nya barnmorskestudent, så hade det inte gått! En av våra patienter ville ha hög närvaro av personal på rummet, och den andra patienten låg och grät av smärta när jag kom in. Och förstås fullt i hela stan, svårt att hänvisa. Fick frågan om jag kunde ta en till förlossningspatient, men sa nej, inte innan vi förlöst en av de två kvinnorna vi hade. Så fort vi bistått vid en förlossning,( vilket tar lite tid..moderkakan ska ut, man får vara uppmärksam på blödning, kvinnan ska sutureras, samtidigt som man ska vara pedagogisk och lära bm.studenten allt detta.) och kom ut från rummet fick vi hämta nästa patient. Dokumentation av journaler får stryka på foten...men måste göras innan vi går hem...
Ja och så rullar natten på. Tänk att 10 timmar kan gå så fort! Och trots så mycket att göra  så behöver det inte alltid betyda att det blir många förlossningar...det är ju en mödosam väg dit,vilket är nog så viktig att se till att den vägen blir bra med stöttning och peppning och smärtlindring och inte minst information om vad det är som händer. Sovit sex timmar idag, nu snart dags för natt nr 3..och det sista jag hörde i morse när jag gick hem var att telefonen ringde och en barnmorska till var sjuk i natt...häpp!

7 kommentarer:

BP sa...

10 timmar i sträck - stackars dig! Stackars dina kollegor. Vilka arbetspass. Skäms nästan att jag som kontorsanställd sitter på häcken hela dagarna och går hem senast klockan fem.
Ni gör ett fantastiskt jobb. Så tragiskt och synd att ni inte får de resurser som behövs.
Jag menar en förlossning tar ju den tid den tar - den kan ju inte klockas med stämpelkort direkt.
Hoppas du orkar en natt till - med två man - jag menar kvinnor - kort!

Sus sa...

Men herregud! Det handlar ju om liv och död!

Ester sa...

Beundransvärd insats du gör. All respekt till dig och dina kollegor. Hoppas att natten blir lugnare. Kram Ester

Realisten sa...

Det låter tufft. Det enda jag kan säga är lycka till i natt!

Singelmamman sa...

Säger som övriga.

Fröken Blund sa...

Det känns som om det går bakåt i utvecklingen....du har ju världens viktigaste jobb för helskotta! Vad händer?

Ullebulle sa...

Jag vet. Jag förstår.... Amen!